**STOCKHOLM** — Sverigedemokraterna (SD) har officiellt utökat sin policy gällande religiös klädsel och tillkännager en ny satsning på att genomföra ett totalt förbud mot alla former av islamiska slöjor i offentliga utrymmen över hela Sverige.
Enligt en rapport som ursprungligen publicerades av *Sveriges Radios Ekot* och bevakades av, går högerpartiet bortom sin tidigare plattform, som strikt riktade in sig på heltäckande slöjor, för att fokusera på bredare restriktioner. Medan SD tidigare hade kampanjat för att förbjuda heltäckande plagg som niqab och burka, omfattar deras uppdaterade hållning nu den islamiska standardslöjan, eller hijab (*slöja*).
En ståndpunkt mot ”underkuvning”
Sara Gille, Sverigedemokraternas talesperson för jämställdhet och hedersrelaterade politiska frågor, försvarade partiets hårdare linje genom att formulera den som ett försvar av kvinnors rättigheter. Enligt Gille kan plagget inte enbart ses som ett personligt religiöst val.
”Vi vet att många flickor och kvinnor tvingas bära dessa plagg, och att det i många sammanhang är en symbol för kontroll och för kvinnors underordning, helt enkelt”, sa Gille.
Partiets långsiktiga lagstiftningsmål är tydligt: att införa ett fullständigt lagligt förbud mot vad de kategoriserar som ”islamistiska plagg” inom den offentliga sfären.
Debatten om rättslig och religionsfrihet
Att föreslå ett generellt förbud mot religiös klädsel väcker omedelbara juridiska frågor i Sverige, där religionsfrihet är en konstitutionellt skyddad rättighet. Gille erkände dessa potentiella hinder och antydde att partiet inte förväntar sig en omedelbar implementering utan rättslig prövning.
På frågan om hur ett totalförbud skulle förenas med svenska lagar som skyddar religiösa uttryck, uppgav Gille att en formell statlig utredning (*utredning*) skulle behöva beställas för att grundligt utreda frågan och avgöra hur ett sådant förbud juridiskt sett skulle kunna förenas med religionsfrihet.
Förslaget förväntas utlösa en intensiv debatt bland svenska lagstiftare och medborgarrättsorganisationer, vilket belyser den pågående friktionen i skandinavisk politik kring integration, religiös neutralitet och sekulära offentliga rum.
