Tidigt i morse kunde Shuracet Klaevkala, som bor i Thailand, inte ta sig till jobbet. Hans rutt tog honom till den nya byggarbetsplatsen. Ett lågt, klagande skrikande ljud kom därifrån.
Ljudet kom från ett litet dräneringsdike fyllt med lerigt vatten. Shuracet tittade av misstag ut och lade märke till konstiga djur som plaskade i det smutsiga vattnet.
Sedan klättrade pojken genom luckan och drog ut fem valpar. Det visade sig senare att djuren var vanliga valpar. Men de var så täckta av lera att de såg ut som levande figurer, knappt i stånd att röra sig.
Medan hon tvättade bort den tjocka leran från ungarna började Shuracet undra varför de var där. Ungarna växte fortfarande, men med tanke på allt uppståndelse de orsakade kunde det inte uteslutas att de var nyfödda.
Den födande honan kan ha sökt upp en avskild plats och byggt en lya, omedveten om att leran från brunnen skulle svämma över med monsunens början. För övrigt fanns det inga tecken på hennes närvaro, inga tecken på att deras mamma var någonstans i närheten; det var tydligt att valparna var hungriga. Kanske trodde hunden att de hade dött i ett jordskred och bestämde sig för att överge valparna. Pojken räddade dem.
När valparna badades blev de mjuka och söta, och när de matades började de leka. I det ögonblicket fick hela familjen veta om vår hjältes upptäckt, och många började ta hand om valpen. Samma kväll hölls ett familjemöte, och det beslutades att alla valpar skulle stanna hos Shuracet för lycka till!
